Som karriärist på en av landets största banker kämpar Sanna Olars med att finna mening med tillvaron. Bland självupptagna män i skräddarsydda kostymer gror självföraktet.
I ett försök att hitta tillbaka till sig själv återvänder hon till den idylliska barndomsbyn i hjärtat av Dalarna. Men är det verkligen tryggt i byn invid Siljan? När antikvitetshandlaren Maj-Lis hittas död nere vid vattnet sätter det hela byn i rörelse. Och ju längre Sanna stannar i sitt barndomshem, desto tydligare blir det för henne att dödsfallet knappast var en olycka …
Tidigt en höstmorgon tre år tidigare har kroppen av en ung man återfunnits. Demolerad till oigenkännlighet ligger han vid en smaragdgrön sjö, omgiven av karga bergväggar. Platsen är det gamla kalkstensbrottet Draggängarna, mer känt som Dalhalla, en mytomspunnen konsertarena med den djupa granskogen som kuliss.
Kan de två dödsfallen ha något sammanhang? I ett litet samhälle där nästan alla är släkt med varandra blir lösa rykten snabbt till sanning. Stigen Sanna börjat vandra på är mörk och snårig, och hon är tätt följd av en illasinnad skugga.
Författare: Sofie Löfberg
Sandra Poltrago –
Det här var en deckardebut i dalaidyll som överraskade positivt. Språket flyter lätt, handlingen kittlar och väcker nyfikenhet. Det går inte riktigt att veta i vilken riktning handlingen är på väg, vilket jag uppskattar. Att huvudpersonen, den nästan smått irriterade envisa Sanna, kommer att fortsätta gräva i sådant hon egentligen inte har att göra med, det vet man dock med säkerhet. Bymiljön och mentaliteten på landet känns äkta och målas upp i ett medryckande tempo. Jag gillade verkligen boken och sträckläste den på en dag. Hoppas det kommer en fortsättning, jag vill veta hur det går med den spirande lilla knoppen till förälskelse och jag återvänder gärna till dalaidyllen, när Sanna snubblar in i nästa mordgåta och det visar sig att under idyllen vilar ondskan.