”Där allt är förött ska en dag något sällsamt växa.” Ur Börje S’s efterlämnade anteckningar.
DET ÄR ÅR NOLL. Vår kulturepok är lagd i aska. Den ofrivillige upphovsmannen till förödelsen, en Börje S, har flytt till skogs tillsammans med sin fru och en skara barn. De tvingas in i en Robinson Crusoe-artad tillvaro – en där den outforskade ön är livet efter katastrofen i sig självt. Förvisso hade deras utsikter tett sig ljusare om Börje S inte lidit av naturfobi.
Jämsides med den berättelsen vistas vi i en värld lite längre fram i tiden. Dess lika färgstarka som brokiga folk lever efter enkla tänkesätt – kanske av en sort som kan vinna ett allt större gillande med tanke på tiderna som råder då detta skrivs. Ett av tänkesätten: ”Fråga naturen vad den vill och hjälp den på traven.”
”Saga från ett skogsbryn – Återväxt” är inte en dystopi – snarare en mystopi. Livsvarm och humorfylld väcker den fram vad titeln utlovar: hopp och tillförsikt.
Martin Bärjed är f.d. journalist med uppdrag Värmlands landsbygd; i dag är han legitimerad psykolog. Han påstår att: ”Orörd skog är det orörda ini.” Samt att han av samma anledning skrivit ”Saga från ett skogsbryn”.
Provläsning: Återväxt
Pressmaterial omslagsbild: 9789178852178
Pressmaterial författarbild: Martin Bärjed
Värmlands Folkblad 200624 –
Högaktuella tankevindlingar med Martin Bärjed
Den avslutande delen i Martin Bärjeds trilogi om ’Värmelandet’ i framtiden, efter katastrofen som slår ut civilisationen, har ideologisk riktning och knyter snyggt ihop lösa trådar. Jag har tidigare kallat serien skogsfantasy och dystopi, men i lanseringen av tredje boken används istället den kreativa benämningen mystopi (…)
Naturskildringarna är enkla på ytan men har en stark inneboende livsbejakelse. Resonemangen leder till exempel fram till att kärlek är universums drivkraft och första princip (…)
Styrkan i hans stil ligger dock liksom tidigare i karaktärsskildringarna och de vackra formuleringarna han knyter till huvudpersonernas känslor och upplevelser, som: ’Räckte för Axel att öppna sig så: kändes som om bröstet stod vidöppet och att saker ven ut ur det och hela han med det.’ (…)
Tilltron till naturen och dess strävan efter liv överskuggar allt annat.
(Recensionen saknade betygssiffra varför stjärnmärkningen är ungefärlig.)
Marias bokhylla –
Vi befinner oss i två tidsåldrar. År noll E.Bö (Efter Börje) har upphovsmannen, Börje S, tillsammans med fru och en himla massa andra människors barn dragit till skogs där de behöver kämpa för att vänja sig vid den nya tillvaron. Den outforskade ön som de har hamnat på efter katastrofen kan visserligen en bra miljö för att överleva, men Börje lider av naturfobi och vill inte att någon ska gå ut. Och så har vi en tid som inte är nämnd vid namn annat än att det inte är en helt fjärran framtid. Här återser vi en brokig skara vandrare på väg hem igen. Det är sådana som lever enklare och inte alltid är så läskunniga. Hur kan Börje S fortsätta att göra ett större avtryck än han redan har gjort?
Martin Bärjed beskriver själv slutet på sin dystopiska trilogi mer som en mystopi och jag förstår hur han tänker. Det är ett fantastiskt begrepp som jag nästan önskar skulle finnas som genre. För det klart att det här är en dystopisk berättelse. Vi har haft en katastrof och får nu följa livet efter den, både direkt efter och även för senare generationer. Det som är härligt här, och som gör att jag håller med att det är en dystopi, är att den inte alltför avlägsna framtiden verkar särskilt jobbig att leva i. Den är lite skum och sådär, men generellt verkar människorna vara ganska nöjda. Det är jobbigare för Börje S och de som är runt om honom.
På ett sätt skulle jag önska att det delades upp och att de olika böckerna enbart var om en tidsålder, även om slutet på boken inte alls skulle fungera på samma sätt då. Och jag gillar slutet. Men för mig krävs det så pass mycket att hoppa mellan och jag måste liksom starta om varje gång. Antagligen för att Börje S befinner sig närmare mig själv, kan saker jag kan och förstår saker jag förstår, medan de längre fram i tiden tappar bort mig lite och kräver mer av mig som läsare.
Det är mycket humor och värme och jag blir glad av den här boken. Däremot skulle jag säga att det är klokt att ha läst de tidigare böckerna. I alla fall Vådeld, som mer handlar om katastrofens skeende (och om en inte helt fjärran framtid). Men, det finns en liten sammanfattning i början av boken, där det också finns ett register över begrepp och personer i de olika tidsåldrarna. Det är skönt att ha dem vid sin sida, om det skulle vara så att det behövs.
Språket är egensinnigt men passar boken väldigt väl.