I den lilla staden Snöberga bor Linnéa med sina föräldrar. Våren då hon går ut fjärde klass börjar spännande saker att hända. Linnéas kristallhalsband skiftar färg och hon får komma med i Heliangänget. Linnéa flyttar in i Besthuset, ett enormt hus som ser ut som en förvuxen trädkoja och med en mängd spännande rum. Men det mest magiska med flytten visar sig vara hennes egna egenskaper: Linnea börjar sakta men säkert att förändras på mer än ett sätt. Linnéa måste snart lösa det ena mysteriet efter det andra tillsammans med sina nyfunna vänner. För vem är egentligen mobbaren Aron? Vad är det för mörk historia som Kristallstaven bär på? Och vad är det för monster som stryker omkring i Hemliga skogen?
Berättelsen är inspirerad av Jämtlands natur och djurliv. Den handlar om att hitta sin identitet och finna sin inre styrka.
Författare. Elin Östberg
Se ett klipp från TV4 Nyhetsmorgon när den unga bokpanelen tipsade om sportlovsböcker här.
Marias bokhylla –
När Linnéa nästan gått ut fyran, börjar saker hända. Kristallstaven som hon har runt halsen börjar ändra färg och hennes föräldrar tar henne till det stora Besthuset, där hon ska bo och lära sig mer allt eftersom tiden går. Men Linnéa är otålig och bestämmer sig fr att ta reda på saker på egen hand. Det gör att hon bryter mot de regler som är uppsatta, och att hon riskerar att hamna i trubbel. Speciellt när hon inte lyssnar på de vuxna när de säger att det finns något farligt som lurar utanför på natten. Tillsammans med sina vänner, är Linnéa helt uppslukad av olika äventyr och glömmer bort att vara försiktig.
Kristallstaven är (baserat på slutet) den första delen i fantasyserien Linnéa & Heliangänget, med målgruppen bokslukaråldern (9–12-åringar). Jag tycker att boken är väl uttänkt för sin målgrupp, både när det kommer till tema, genre och innehåll. Bokens 198 sidor är uppdelade på 18 kapitel med lite större textstorlek för bättre läsbarhet. Kapitlen är relativt korta och texten flyter på bra.
Här är det barn som är i fokus, och jag tycker om att det får vara sådär impulsivt och utan konsekvenstänk som det ofta är i den åldern. Linnéa ska gå ut fyran och hennes kompisar Bemira och Markus är något äldre. De klurar ut det mesta själva, ibland med lite hjälp, men har också svårigheten att tänka ett steg längre och kanske be om den där hjälpen när de borde istället för att göra allt på egen hand och utsätta sig för fara.
Grunden är bra för fantasy, där det finns olika bestar som Linnéa och hennes vänner först tror att familjer har som sina speciella djur, men sedan lär sig att det inte alls är så. Det magiska i hur både Linnéa, Markus och Bemira har speciella egenskaper som gör att de kan vara både till nytta och göra skada (om inte annat på sig själv), är också bra. Men jag tycker också om att det finns saker som är jobbiga i vardagen också. Linnéa är mobbad, och dessutom orolig för att mormor är sjuk och kanske inte kommer att bli bra igen.
Det blir mer och mer spännande allteftersom läsningen fortskrider och det är inte så konstigt eftersom världen måste presenteras för läsaren så att hen förstår varför det som händer, faktiskt händer. Slutet är en cliffhanger och visar på att det nog är tänkt att komma en fortsättning, men jag tycker att den här delen av äventyret är bra och avslutat.