Theo fingrade på tingesten Agnes hade kommit med. Det här var en modell han aldrig sett förut. Den var mycket mindre. Propellern var avsliten, men den försökte ändå snurra på det lilla som var kvar. En liten kameralins stirrade honom i ögonen. Plötsligt förstod han vad de ovanliga svarta småfåglarna var som han inte hade sett tidigare. Han tittade ut i trädgården. Där var fullt av dem. När han äntligen förstod innebörden var hans omedelbara reaktion att ställa sig upp. Han sträckte ut handen för att ta tag i Agnes. De skulle rusa in och gömma sig. Ta sin packning och ge sig iväg så fort de djävulska otygen försvunnit. Men i nästa ögonblick insåg han att det var helt lönlöst. De hade redan upptäckt honom. De skulle inte försvinna …
Theo och Alice lever ett vanligt familjeliv med två barn i en nära framtid där trygghet går före frihet. Ingen av dem har anledning att ifrågasätta rådande samhällsordning. Men när Theos bäste vän väljer att försvinna ställs allt på ända. Efter att polisen besöker Theo på jobbet får han sparken. Polisen söker även igenom Theos och Alices hem. Kan Alice lita på Theo? Vägen framåt är en mödosam resa för dem båda – fast på olika sätt.
—
Ari Tryggvason är född i Uppsala men uppvuxen i Västervik. Han återvände till Uppsala efter gymnasiet och disputerade så småningom vid Uppsala universitet. Efter några år utomlands är han tillbaka vid Uppsala universitet och Institutionen för geovetenskaper. Utöver undervisning ägnar han sig åt forskning, bl.a. om vulkaners djupa innandömen. Vid sidan om författandet av vetenskapliga artiklar har skrivande med friare ramar alltid varit ett intresse.
Kärlkramp är hans debutroman.
@fluortantensbokblogg –
En annorlunda bok om hur framtiden skulle kunna vara. Vi vet ju inte då det inte har varit ännu…
Får lite divergent-vibbar och det är absolut inte dåligt! Bra miljöbeskrivningar. Storyn är intressant och spännande. Lite långsam för min smak men absolut läsvärd.
En bok i feministiskt perspektiv enligt mig.
Vår klimatkris nu 2024 skulle göra så att vi kanske måste leva som i boken 😱
Verkligen inget jämlikt samhälle. Kvinnan har makten att göra precis som de vill.
Det känns som om mannen var helt onödig.. Trots att jag är kvinna och borde vara nöjd med en sådan bok blir jag upprörd över att de behandlar män som kryp.
Alice och Theo lever vanligt vardagsliv tillsammans med sina två flickor Agnes och Klara. Theo blir plötsligt anklagad och misstänkt att ha samröre med en terrorverksamhet. Han blir av med sitt jobb och samhället håller reda på honom bland annat genom drönare. Det är något inte Alice kan leva med. Så hon ser till att i Familjerätten få regler på hur Theo ska leva sitt liv. De ska leva som skilda men han har vissa dagar han har hand om barnen och maten hemma hos sin fd fru och barn. Så kan inte Theo leva och vill göra något åt det. Så han börjar planera i hemlighet.
@fluortantensbokblogg
Jacob –
Det här är en mycket välskriven, provocerande, intressant och orädd bok. Det är också en närapå genialiskt skriven bok. Aningen är det tur, men desto troligare, talang.
Författaren, Ari Tryggvason, tar med läsaren in i en samhällsskildring som faktiskt känns ganska bekant – till en början. Det finns referenser, miljöer och detaljer som andas trygghet. Det är först några kapitel in i boken som jag får en krypande känsla av att det är något som inte riktigt stämmer. Det som till en början verkar lite apart visar sig snart vara pappa Theos och mamma Alice vardag tillsammans med deras två barn. Den uppenbara vändpunkten i boken kommer i scenen på robotbordellen ”Secret Service” som skildrar Theo både inkännande och sårbart. Något är fel i det samhälle de lever i.
Författaren har förmågan att skildra människor i boken utifrån sig själva oavsett ålder och kön. Jag tror att det ställer höga krav på inlevelse, något som författaren överträffar sig med ju längre berättelsen skrider.
Under en del av boken har en äldre person, Olof, en ganska stor roll. Olofs persona är ganska platt och det slår mig plötsligt att det är just så ”de” är. Cis-männen. Och det var ju det platta, misslyckade, manliga som hade tvingat fram en samhällsförändring. Baserad på evidens. En förändring som Theo och Alice plötsligt blir en allt för stor del av.
För det är om män boken handlar om. Eller är det om kvinnor. Eller är det om ett neutrum som kan skilja mellan gott och ont. Ett genus som varken är kvinna eller man – som är ett system de skapat och sedan förlorat kontrollen över. Människorna i berättelsen kan inte längre skilja på gott och ont. De består av fel och brister som gör de mänskliga, som gör de till människor. Men människovärdet är predestinerat i systemet och nyanserna börjar med tiden att blekna.
Berättelsen innehåller många vardagliga detaljer, t.ex. vad gäller matlagning och pyssel med barn. Det gör skildringarna ännu mer skrämmande. Författaren glider friktionslöst mellan detaljer och generaliseringar. Ibland nyper jag mig i armen, läser om ett kapitel för att ändå inte förstå om det jag läste var något som hände nu, då eller i framtiden.
Jag tror att det är författarens avsikt.
Det är befriande att slutet inte behöver vara bättre än livet självt.
Boken är modigt skriven. Den är inte för alla, man måste kunna gå utanför sig själv i flera dimensioner för att förstå att det är en berättigad science fiction. Jag får referenser till Harry Martinssons Aniara, Hal 9000 i ett Rymdäventyr, Matrix och Äkta människor i SvT.
När kommer filmatiseringen?
Sept 2024 Jacob