Som karriärist på en av landets största banker kämpar Sanna Olars med att finna mening med tillvaron. Bland självupptagna män i skräddarsydda kostymer gror självföraktet.
I ett försök att hitta tillbaka till sig själv återvänder hon till den idylliska barndomsbyn i hjärtat av Dalarna. Men är det verkligen tryggt i byn invid Siljan? När antikvitetshandlaren Maj-Lis hittas död nere vid vattnet sätter det hela byn i rörelse. Och ju längre Sanna stannar i sitt barndomshem, desto tydligare blir det för henne att dödsfallet knappast var en olycka …
Tidigt en höstmorgon tre år tidigare har kroppen av en ung man återfunnits. Demolerad till oigenkännlighet ligger han vid en smaragdgrön sjö, omgiven av karga bergväggar. Platsen är det gamla kalkstensbrottet Draggängarna, mer känt som Dalhalla, en mytomspunnen konsertarena med den djupa granskogen som kuliss.
Kan de två dödsfallen ha något sammanhang? I ett litet samhälle där nästan alla är släkt med varandra blir lösa rykten snabbt till sanning. Stigen Sanna börjat vandra på är mörk och snårig, och hon är tätt följd av en illasinnad skugga.
Författare: Sofie Löfberg
Sandra Poltrago –
Det här var en deckardebut i dalaidyll som överraskade positivt. Språket flyter lätt, handlingen kittlar och väcker nyfikenhet. Det går inte riktigt att veta i vilken riktning handlingen är på väg, vilket jag uppskattar. Att huvudpersonen, den nästan smått irriterade envisa Sanna, kommer att fortsätta gräva i sådant hon egentligen inte har att göra med, det vet man dock med säkerhet. Bymiljön och mentaliteten på landet känns äkta och målas upp i ett medryckande tempo. Jag gillade verkligen boken och sträckläste den på en dag. Hoppas det kommer en fortsättning, jag vill veta hur det går med den spirande lilla knoppen till förälskelse och jag återvänder gärna till dalaidyllen, när Sanna snubblar in i nästa mordgåta och det visar sig att under idyllen vilar ondskan.
Marias bokhylla –
Efter att ha vuxit upp utanför Rättvik, har Sanna flyttat till Stockholm för att göra karriär. Men saker händer, och hon bestämmer sig för att flytta tillbaka till hemorten. Kanske kan hon slappna av där och hitta lugnet igen. Och det hade ju gått bra, om det inte varit för att Maj-Lis som hade antikhandeln hittas död strax efter att Sanna träffat henne i butiken och frågat om ett halsband. Ett halsband som hon snart hittar en koppling till en avliden person. Mordet på hennes barndomsvän har aldrig lösts, och nu tar Sanna saken i egna händer tillsammans med den pensionerade polisen Gent. Vem vet vilka hemligheter som gömmer sig i dalaidyllen?
Draggängarna är Sofie Löfbergs debutroman och är en deckare som utspelar sig runt Rättvik i Dalarna. Bymentaliteten är stark och trots att många kanske vet mer än de talat om för polisen, är de inte snabba med att dela med sig av informationen till Sanna heller. Hon ses som lite förmer, bara för att hon flyttade därifrån en gång.
Persongalleriet är lagom stort, och jag tycker om hur de flesta har koppling till Sannas uppväxt men att hon nästan måste lära känna dem igen, tillsammans med läsaren. Sanna som huvudperson är bra, för hon är nästan för irriterande i sin hunger på att lösa gåtan, Gent är med som förnuftets röst, Anna tycker man synd om som har Robert som sliskig äkta make och Eskil tycker man synd om som har förlorat sitt barn och inte kan gå vidare eftersom mordet inte är löst. Det är hela tiden vändningar som gör att det är svårt att veta vart berättelsen ska ta vägen härnäst och inte förrän i slutet förstår jag hur allt hänger ihop. Det gillar jag.
Språket är bra och skjuter handlingen framåt hela tiden. Kapiteluppbyggnaden gör att det är lätt att tänka ”ett kapitel till” och bara fortsätta läsningen. Den här delen av historien känns färdig i och med bokens slut men samtidigt känns det som det finns en bra öppning för en fortsättning.