Vilket oväsen från slottet! Vad är det som händer?
På slottet Willfredsborg kivas det för fullt mellan två spökfamiljer. Båda släkterna vill bo där och försöker att på de mest galna sätt lura iväg varandra. Men så lätt är det inte. Dessutom har greven rest till Paris och har ingen aning om att det är en sådan uppståndelse i hans slottssalar.
Men någonting stämmer inte. Inatt är det inte bara spökfamiljerna som stökar Vilka är tjuvarna som har irrat sig ner i den mörka källartrappan? Och vågar den gamle greven verkligen lita på sina listiga vakter därhemma?
Iréne Skoog skriver barnböcker, noveller, pjäsmanus och dikter. Spöknatt på slottet Willfredsborg är en humoristisk berättelse om allt konstigt som kan hända på ett gammalt slott. Och om att det kanske inte alltid är vuxna som vet bäst.
Författare: Iréne Skoog
Illustratör: Marijke Vos
Daniela Smeds –
Bokrecension: Spöknatt på slottet Willfredsborg av Irene Skoog
Bokförlag: @vistoforlag
Spökfamiljen Levaloppan kommer hem från sin resa för att märka att Skrämskotta familjen flyttat in. Så kan de ju inte ha det! Greven har rest till Paris, men lämnat kvar sitt gosedjur Willfred. Greven robotvakter har också något lurt på G och dessutom dyker det upp två tjuvar, som är godissugna
Boken var rolig och bjöd på många skratt. Både rädda spöken och tjuvar som egentligen är snälla. Och om hur barn ser på saker och ting på helt andra sätt än vuxna och bara vill att alla skall vara sams. Det var lätt att läsa och hänga med i handlingen och man fick veta om alla konstigheter som kan hända på ett gammalt slott. De gråa illustrationerna här och där gav den där perfekta skrämselfiilisen
Litteraturskogen –
En spökhistoria. Men inte en skrämmande sådan, utan en historia om spökena som bor på slottet.
Det finns två spökfamiljen på slottet Willfredsborg. Den ena familjen som heter Levaloppan och den andra som heter Skrämskotta. Det är absolut kul när man försöker skapa egna namn åt karaktärerna som återspeglar deras karaktärsdrag. Även greven, robotvakterna och de två tjuvarna har fått liknande namn. Problemet är bara att namnen är så otroligt långa och svåra att uttala att jag helt tappar räkningen på vem som är vem.
De båda spökfamiljerna består av flera generationer. Barnen i de båda spökfamiljerna begriper jag mig inte på hur gamla de ska vara. Om det är barn som är uppskattningsvis 6 till 9 år, eller vuxna.
Spoiler! För barnen får själva ett spökbarn. Typ en Romeo och Julia situation. Båda familjerna bråkar och anser att de verkligen inte kan sluta fred. Barnen blir vänner och försöker få de båda familjerna att acceptera varandra. Det slutar med att barnen länkar samman de båda familjerna genom att få ett barn. Också lite märkligt för att vara en barnbok kan jag tycka.
Det var många parallella trådar i boken, och tillsammans med alla långa och krångliga namn så blev jag ganska bortkollrad om jag ska vara helt ärlig. Jag gillar idéen om vad som sker på ett gammalt slott när ingen är där. Men det blev liksom lite mycket för att få plats i en bok.