Hade hennes bror verkligen kommit över hemligstämplade uppgifter om mordet på statsminister Olof Palme? Och därför också själv fallit offer för en mördare?
På dagen för en ung mans begravning återförenas tre vänner i den lilla småstaden. Lotty, den dödes syster, kastar ur sig en teori om hans död som tycks galen. Men när de tre tillsammans börjar nysta i broderns kvarlåtenskap finner de en hel del graverande uppgifter om såväl livets villkor som världsordningen i stort.
Samtidigt börjar mystiska händelser inträffa omkring dem i den på ytan slumrande småstadsidyll som de lämnade under 60-talets popyra ett kvarts sekel tidigare. Är de bevakade av någon som letar efter samma saker som de? Finns det några bevis värda att mörda för och i så fall – vem hittar dem först?
Vännerna slits mellan hopp och tvivel i sitt sökande, medan minnen från en svunnen tid i sammansvetsad gemenskap återupplivas. Deras efterforskningar mynnar ut i något som de aldrig kunnat föreställa sig ens i sina vildaste fantasier …
Författare: Olle Bolmelind
Daniela Smeds –
Bokrecension: Bunkern vid Dead end street av Olle Bolmelind
Bokförlag: @vistoforlag
En ung man har dött och några barndomsvänner besöker sin hemstad för att gå på begravningen. Den dödes syster Lotty har skickat brev att hon gärn vill ses efter begravningen. De diskuterar minnen och Lotty berättar att hon inte tror att Marcus död var en olycka, utan att han blev mördad. Orsaken: att han sägs ha hittat bevis på vem som mördade Olof Palme
Vännerna hittar Marcus texter och tillsammans försöker de ta reda på varför någon skulle mörda för dessa. Mystiska saker sker, inbrott, stölder och de ser skuggor och känner sig övervakade.
Var Marcus utsatt för hot? Blev han mördad? Vem kan de lita på?
Boken var en rysare då vännerna kände sig förföljda och triggade varandras farhågor. De kämpade hela tiden med att vara rationella och försökte hitta förklaringar till vad som hänt, till att omkullkasta teori efter teori. Det var mycket prat om barndomen och självklart om den döde, Marcus. Boken fick ett oväntat slut som tog kål på allting.
Annica Östlund –
Barndomsvännerna är åter samlade. När de hittar den döde, Marcus, efterlämnade texter väcks fler frågor än svar. Vad är det egentligen de har snubblat över? Ju längre de söker efter lösningen, desto fler märkliga händelser inträffar. Genomsökta bilar och lägenheter, punkteringar och en obehaglig känsla av att ständigt vara iakttagna gör det allt svårare att skilja verklighet från inbillning.
Författaren bygger skickligt upp en lågmäld men ständigt närvarande spänning som sakta kryper närmare. Berättelsen rör sig sömlöst mellan nutid och barndomsminnen, där gamla upplevelser, filosofiska funderingar och konspirationsteorier vävs in på ett naturligt sätt. Den torra sarkasmen och de många anspelningarna ger dessutom karaktärerna både värme och trovärdighet.
Obehaget växer fram steg för steg. Vännerna försöker hela tiden tänka logiskt, ifrågasätta sina egna slutsatser och hitta rimliga förklaringar, samtidigt som misstankarna växer och varje ny teori snabbt raseras. Den psykologiska spänningen blir därför minst lika stark som mysteriet i sig.
Det enda som ibland bromsade läsningen var de långa kapitlen, som gjorde att tempot stundtals tappade lite fart. Samtidigt bidrog de till att ge utrymme för relationerna och de många tankegångarna.
En lågintensiv rysare där det krypande obehaget, vänskapen och jakten på sanningen står i centrum. En bok som får en att tvivla på både karaktärernas och sina egna slutsatser ända fram till slutet.