Bark har aldrig känt den där självklara kopplingen till livsströmmen som andra i byn Lummer pratar om. Men när märkliga sprickor hotar skogens magi och rådartestet går fel, väcks en kraft inom henne som förändrar allt.
Tillsammans med sina vänner Nektar och Rot kastas hon in i ett uppdrag fyllt av uråldrig magi, svävande insekter och faror som lurar i träskens skuggor. Något gammalt har vaknat, och det viskar till Bark från hennes inre. När mörkret breder ut sig måste hon möta sanningen: Är hon skogens räddning eller dess undergång?
Ett fantasifullt äventyr för 6–9 år, inspirerat av klassisk shonen-manga. Med humor, spänning och hjärta utforskar berättelsen vad det innebär att växa, våga och hitta sin plats i världen.
Författare & illustratör: Fredrik Brännström
Linn –
Bark är en spännande berättelse med otroliga bilder! Riktigt fängslande läsupplevelse som rekommenderas varmt! 🙂
Elisabeth –
Mycket uppskattad av både barn och vuxna! En bokstund för hela familjen här hemma!
Lena –
Ett spännande äventyr med jättefina illustrationer som väcker nyfikenhet. Boken har också ett budskap vilket jag tycker är fint och extra viktigt i dag.Att vi måste vara rädda om vår natur , vara rädda om varandra och tro på oss själva.Tycker att boken passar även till lite äldre barn.
Eisel Miranda –
Bark är verkligen en magisk och varm berättelse! Illustrationerna tar läsaren direkt till den magiska skogen där karaktärerna välkomnar en med spännande mysterier och imponerande krafter. Storyn har mycket själ som kommer att nå både barnens och vuxnas hjärtan. Jag längtar redan till nästa kapitel!
Simona –
Väldigt fina illustrationer, och spännande berättelse!
Litteraturskogen –
Ett äventyr där vi får träffa Bark, Nektar och Rot och flera andra som bor i Lummer. Ett uppdrag som sätter vännerna på prov.
Det är ärofyllt att bli rådare. Men det är inte alla som blir det. Man har det inom sig och det är inget man kan tvinga fram. Men Bark vill inte bli lämnad ensam och bli kvar som samlare eller botare.
Vännerna får tilldelat sig ett uppdrag av Lummerkulan att rädda och rena träsket. Men det blir en svår utmaning och uppdraget slutar inte som vännerna hade tänkt sig.
Jag påminns på många sätt om Tingeling. Där får alla älvorna tilldelat sin “kraft” eller sitt “kall”. Under en ceremoni så får de veta vilken slags älva de är. Det är inte alltid det blir som man hade önskat, och oväntade saker kan ske. På samma sätt får ungdomarna i Lummer veta om de har krafterna under en ceremoni och genom ett uppdrag.
Dessutom så är djuren och insekterna stora i förhållande till Bark och de andra i Lummer. Vännerna reser på de flygande insekterna. Precis som Tingeling och de andra älvorna gör. De lever i symbios med djuren och naturen.
Illustrationerna är fantastiska! De ger liv till berättelsen och sätter tonen. Jag gillar verkligen hur deras frisyrer och hår representerar deras namn. Rot med sin tofs som liknar en rot och Nektar med sitt hår som ser ut som sav eller nektar.
Jag kan se det här som en tecknad tv-serie på barnkanalen. Jag gillar den verkligen och den har något att bygga vidare på.
Mikael –
Jag hade väldigt höga förväntningar på boken utifrån smygtittarna och dem nåddes med råge.
Min sjuåring älskar att läsa och läser mycket böcker men hon blev ändå överraskad och fascinerad över boken och hur mycket den skiljer sig från andra böcker i samma åldersgrupp. Det uppenbara är illustrationerna som har en väldigt unik stil men även sättet som historien berättas känns lite mer moget trots att det är riktat till yngre där tempot ibland är högt för att förstärka något spännande men ibland dröjer det sig kvar i något mer allvarligt.
Hon brukar dock inte vilja läsa böcker med magiska inslag utan väljer hellre mer verklighetsförankrade böcker men med Bark fick vi inte sluta läsa när vi kommit igång. Mycket tror jag beror på de starka och välskrivna huvudpersonerna tillsammans med den spännande och djupa världen. Kombinationen av skog och objekt man kan relatera till tillsammans med de magiska egenskaperna bildar en spännande miljö som man vill veta mer om.
Dessutom med väldigt vackra illustrationer som vi kunde stanna upp i, leta efter detaljer och diskutera tillsammans innan vi fortsatte läsa. När Nektar dök upp första gången blev det tvärstopp och hon viskade ”Vad fin hon är!”.
Vi växelläste boken tillsammans och för oss var den lite läskig ibland men under en filt fastklämd vid min arm så gick det bra ändå.
Samma stund som vi slog igen boken undrade hon om vi kunde köpa nästa del.