Vi hade just börjat leva det liv vi drömt om så länge. Vår dröm, vår alldeles egna skapade dröm, som bara du och jag varit regissörer till. Drömmen blev sann, och där befann vi oss mitt i vårt paradis. Men inuti mig kändes det ändå som att något skavde. Det kändes fel och oron smög sig på mer och mer.
Åren gick och varje dag försvann ännu en solglimt, tills allt var utbytt mot stora, tunga, mörka moln. Hur skulle vi två, som alltid sett det positiva i det mesta, kunna hitta glädjen igen? Hur får man molnen att skingra sig när man vet att dagarna tillsammans börjar ta slut? Hur skulle vi orka leva fullt ut som vi alltid gjort? Det enda vi visste var att vår tid var knapp, och att vi närmade oss slutet.
Hur skulle jag kunna överleva? För du var ju som luften – omöjlig att leva utan.
Att vara mitt i, men ändå stå utanför är en berättelse om Alzheimers. Det är en skildring av vardagen, den bittra sanningen, kampen om hjälp, den ändlösa sorgen och den stora kärleken.
Författare: Pia Larson
Lovisa –
Kärleksfull, gripande och sorglig berättelse men framför allt en bok som alla bör läsa. Allra helst de som jobbar inom vården.
Evelina (evelinas_boktips) –
Vi hade just börjat leva det liv vi drömt om så länge. Vår dröm, vår alldeles egna skapade dröm, som bara du och jag varit regissörer till. Drömmen blev sann, och där befann vi oss mitt I vårt paradis. Men inuti mig kändes det ändå som att något skavde. Det kändes fel och oron smög sig på mer och mer. Åren gick och varje dag försvann ännu en solglimt, tills allt var utbytt mot stora, tunga, mörka moln. Hur skulle vi två, som alltid sett det positiva I det mesta, kunna hitta glädjen igen? Alltså vilken stark och gripande berättelse om Pia och hennes man Mikael. Om hur Mikael förändras som person. Mikaels minne blir förändrad och han blir sakta sämre och sämre och till slut får han diagnosen Alzheimer. Jag som själv jobbar som undersköterska på ett äldreboende och tar hand om personer med Alzheimer och vet hur tufft det är för deras anhöriga. Min farfar, farmor och morfar fick Alzheimer och det var tufft. Verkligen en otroligt stark, sorgsen och kärleksfull berättelse
Daniela Smeds –
Bokrecension: Att vara mitt i, men ändå stå utanför av @piasordochtankar
Bokförlag: @vistoforlag
Pia och Mikael lever ett lyckligt liv. De har många drömmar och älskar att resa. En dag säger Mikael upp sig från sitt jobb och de flyttar till Spanien. De njuter av livet, men känslor om att något är fel börjar dyka upp. Mikael glömmer saker, får sämre balans, tappar ord. Till först tror de att Mikael bara är utmattad, han har ju jobbat så hårt och rest mycket i sitt jobb. Men symtomen blir fler och värre och då de får diagnosen Alzheimers förändras livet.
Vi får följa med i Pias berättelse om hur Mikaels sista år i livet blir. Hur han förändras, hur beroende av henne han blir, hur tungt det är. Samtidigt finns det så mycket kärlek, så mycket hopp i berättelsen. Alla fina minnen, alla stunder tillsammans, alla upplevelser. Men en sorg och saknad över att livet blev för kort, tiden tillsammans tog slut.
Jag visste redan då jag började läsa att jag skulle ha svårt. Att boken skulle beröra, ner på djupet. Att se ens nära och kära drabbas, förändras, lida och du själv bara kan ta stå brevid och finnas där – ens värsta mardröm. Jag har själv 2 släktingar som drabbats av Alzheimers och vet hur det tär på familjen, speciellt om personen drabbats av en personlighetsförändring och blivit aggressiva, som båda mina släktingar tyvärr gjort. Att få kärleken att hålla är definitivt en utmaning! Att se förbi sjukdomen och minnas allt det där goda i stunder då det känns hopplöst.
Tack Pia för att du delar med dig av din starka berättelse ❤️
Annica Östlund –
En bok som berör djupt, inte minst för mig som själv har upplevt två närstående försvinna in i olika demenssjukdomar.
Det här är en fin och ärlig skildring av ett gemensamt liv. Två människor som bestämmer sig för att följa sina drömmar och inte låta vardagens alla måsten styra. Ett liv där de väljer varandra, om och om igen, och bygger sin tillvaro kring drömmen om ett enklare liv i värmen.
Sedan förändras allt. Och det går så mycket fortare än man vill förstå.
Det gör ont att läsa om hur Mikael möter sina egna misslyckanden och sin växande hjälplöshet. Att tappa förmågor som tidigare varit självklara, att behöva hjälp med det mest grundläggande samtidigt som insikten finns kvar om vad som håller på att hända. Den sorgen är nästan svår att ta in.
Men det som kanske stannar kvar starkast hos mig är Pias öppenhet. Att hon vågar berätta om sina egna brister, sina frustrationer och de ögonblick hon själv inte är stolt över under sjukdomens gång.
För det är just där berättelsen blir så mänsklig. Inte en perfekt bild av en anhörig som alltid orkar, alltid säger rätt saker och alltid är stark. Utan en verklig människa som älskar någon och samtidigt försöker överleva en situation som ingen är förberedd på.
En viktig bok om kärlek, sorg och den långsamma förlusten av någon som fortfarande finns kvar.